Blogga på arbetstid

Läste idag om Rosa eller Gina som hon hetter i verkligheten, hon har fått sparken för att bloggat på arbetstid. Vem som helst som läser artikeln och sen även besöker hennes blogg bör snabbt inse att det ligger mer bakom än enstaka blogg-inlägg på arbetstid. Råkade notera att hon hade rätt många blogg inlägg inom den tid då då flesta jobbar 9-16, rent spontant så fick jag känslan av att hon bloggade ungefär lika mycket på fritiden som på arbetstiden så det där med enstaka känns inte så relevant i sammanhanget

Förstår inte heller hur kvinnan har tänkt hon skriver rätt ingående om vad som händer och sker i hennes liv både privat och arbetsrelaterat. Sen räknar hon med att hon är anonym eftersom hon inte nämner några namn mm.... hur dum får man bli.
När jag startade min blogg var jag mycket medveten att i samma stund som jag skriver om vad jag gör/tycker så försvinner min anonymitet. Risken eller chansen att någon i min omkrets känner igen något är helt uppenbar och sen är jag inte längre anonym. Jag har därför redan från start bestämt att jag inte skall ägna mig åt att skriva av mig några negativa åsikter om varken mitt umgänge eller mitt jobb. Sen har jag turen att gilla mitt jobb och kan även tycka att jag har tur som har bra kollegor på min arbetsplats. Där jag jobbar är alla knasiga men vi trivs med det och har väldigt roligt ihop men alla vet var ribban går också.

Min chef hade nog inte slängt ut mig på gatan om jag hade presterat något blogg-inlägg på arbetstid. Men om dom blev flera hade jag säkert fått frågan varför jag har så mycket tid över att fundera på andra saker och skriva på min blogg om dagarna. Så vitt jag vet står det ingen stans i mitt anställningsavtal att jag har vissa förut bestämda uppgifter som innebär att när jag är färdig kan ägna mig åt privata saker på arbetstid. Mina arbetsgivare förväntar sig att jag ägnar min arbetstid åt arbetsrelaterade uppgifter men en viss förståelse för att jag kanske använder en mycket liten del åt att fixa privata saker som är svåra att göra utanför arbetstid som tex ringa banken, doktorn mm finns säkert.

Nog om detta jag tycker synd om kvinnan ifråga som inte insett att hon genom att ge chefen öknamn och skriva nervärderande om honom på sin blogg förstått att hon ger honom verktyg i en situation som tydligen är rätt infekterad av olika anledningar ändå. Men att springa till pressen och gråta över spilld mjölk känns patetiskt och att dessutom påstå att hon jobbat felfritt (vilken kvinna, jag känner ingen som passerat barnaåren som våga påstå sig vara felfri) i 13 år, aldrig tagit en fikapaus eller en rökpaus.. Min sympati och förståelse är långt borta får jag nog säga. Som man bäddar får man.... hon borde nog funderat lite mer på vilka sängkläder hon valde :)

See Yaa