Läste en blogg idag där ett klipp från Anslagstavlan fanns med och vips så flyttades man många år tillbaks i tiden.
http://se.youtube.com/watch?v=xagwt6_3H1o
Jag minns hur jag tittade på detta och någonstans hade ett svagt hopp om att det som börjar som ett barnprogram kanske även slutar som ett barnprogram Jag har växt upp på den där konstiga tiden då tecknat inte var alla barns rättigheter utan något som förekom några minuter på lördagskvällen. Tror inte ens det fanns något som hette barnprogram på den tiden (inte vad jag kan minnas i alla fall).
När vi kom till Kalle Anka's Julafton fanns det inte ett barn som funderade över att lämna TV'n för att kissa oavsett hur mycket det behövdes. 1 gång om året fick man frossa i dessa härliga tecknade filmer som inte tog slut efter 5 minuter utan fortsatte och fortsatte.
Jag har noterat att mina syskonbarn idag inte bryr sig närmvärt när det är dax för Kalle. Vid senaste julen kallade jag på barnen när Kalle började varpå den äldsta tittar in och frågar vilken film e de ? och när svaret är serverat så får man en retur - Den har jag redan sett, vi har den på dvd där hemma. Varför skulle dom bry sig om något som dom har tillgång till 24 h om dygnet. Kalles Julafton är inte vad den har varit.
När jag tittade på klippet från YouTube så bubblade en annan hemsk syn upp: boktipset som jag bara känner att jag måste dela med mig av också vet inte riktigt varför.
http://se.youtube.com/watch?v=37nK8oBk5l4
Det är skönt att vara lite nostalgisk ibland :)
See Yaa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar