torsdag 12 februari 2009

Rädd, räddare, räddast

Jag börjar bli lite små orolig, nästan på gränsen till rädd. Lågkonjukturen och den ekonomiska världskrisen smyger sig in lite överallt. Först var det något man läste om i tidningen, sen hörde man folk som kände folk som hade fått varsel. Nu pratar man själv med folk som hänv till krisen och berättar hur det påverkar dom. På gubbens jobb har dom varslat (tack o lov inte gubben).

Ännu mer rädd blir jag när jag hör alla som "skriker" ingen fara bara handla, det vänder nu, bostadsmarknaden är på väg upp igen, krisen vänder nu osv. Visst är det bra att vissa upp det som är positivt men är det inte rätt viktigt att man verkligen har mer på fötterna än en lyckad villaförsäljning.

Det känns lite som tvärt om när man skriker vargen kommer. När han kommer är det ingen som lyssnar. Men när dagen skrikare tystnar så finns det kanske ingen kvar som har råd att lyssna.

När tänker alla chefer med höga löner, arvode och bonusar ta sitt ansvar? När tänker storföretagen ta sitt ansvar och satsa på långsiktighet istället för aktieutdelning.

See Yaa

Inga kommentarer: